I Häverö och Väddö socken i Roslagen fanns fortfarande vid 1800-talets mitt ett egenartat dräktskick som skiljde sig markant från allmogens klädsel i övriga Uppland.

Den Häverödräkt som används idag går tillbaka på den dräktvariant som hade sin blomstringstid under 1800-talets första hälft. Denna dräkt är tydligt empiresinspirerad med bl a korta livstycken för såväl män som kvinnor och smalrandiga tyger. Hur dräkten såg ut innan vet man inte då källmaterialet från tidigare perioder är magert.

Speciellt utmärkande för Häverö är den kvinnliga högmössan som bärs i kyrkan till högtid. Endast i Häverödräkten förkommer idag denna mösstyp vars ursprung är höljt i dunkel. Håkan Liby skriver om högmössan i Kläderna gör upplänningen s. 105:

"Det är omöjligt att härleda högmössans ursprung, influenser av många olika slag, höga huvudbonader i empirens modedräktoch framför allt den folkliga kulturens benägenhet att överdriva en form in absurdum,är de förklaringarvi får nöja oss med. Höga mössor utvecklades också i Västmanland och Gästrikland vidungefär samma tid menhäverömössans platta och extremt höga form är unik."

Berg Arnö, Inga och Hazelius Berg Gunnel (1975). Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige.

Liby, Håkan och Peterzon, Bo (1974). Enigt, eget, ovanligt och rart. Något om det kvinnliga dräktskicket i Häverö-Väddö skeppslag under 1800-talets första hälft.

Liby, Håkan (1997). Kläderna gör upplänningen. Folkligt mode – tradition och trender.